Det sägs att vinden kan blåsa askan till liv igen.

Satt just och skrev ett inlägg! Blir nästan rädd för mig själv, med tanke på de hårda orden jag fick ur mig. Raderade det, då jag inte vill sjunka till din nivå.. jag är inte elak på något vis, jag är anpassningsbar. Jag anpassar mig till situationen, din situation. Hur kan du då stå där framför mig, hård och kall, som om ingenting hade hänt? Jag behöver dig nu. Se det. Vänd mig inte ryggen!
0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0